Hoppa till textinnehållet -  - 
Till startsidan - 
Startsida -  | Kontakt -  | Webböversikt -  | English -  | Sök  - 
Startsida -  / Arbeta med jämställdhet

Arbetslag diskuterar

 

 

 

"Att arbeta med observationer och analyser är utmanande och både roligt och svårt. Vardagen är mer komplicerad än man tror."

Grundskolepedagog

 

 

 

Två reflekterande grabbar som ser ut över havet.

 

 

 

"Jag har fått insikter och ser könsmönster som jag inte såg tidigare. Det är tydligt hur pojkar och flickor tar olika plats och det väcker mycket tankar."

Fritidspedagog

 

 -  

 

Elevers arbeten i bildämnet

 

 

 

"Det jag trodde var självklart, var inte självklart. Jag trodde att jag behandlade pojkar och flickor lika, men det gjorde jag inte i alla situationer visade det sig."

Grundskolepedagog

 

 

 

Händer som arbetar med en flygmotor

 

 

 

"Jag har blivit mer uppmärksam på och tänker på att jag fördelar frågor, så jämt som möjligt mellan pojkar och flickor."

Grundskolepedagog

 

 

 

Förskolebarn cyklar

 

 

Analys och reflektion

Den viktigaste delen av arbete för att bli medveten, är den gemensamma analysen av observationerna i arbetslaget. Det handlar om att synliggöra och problematisera de föreställningar och könsmyter som finns i verksamheten. Uppdraget enl läroplanen är ju att motverka traditionella könsmönster. De övergripande frågorna vid analysen av observationerna, blir då:

  • Finns traditionella könsmönster?
  • Behandlar pedagagogerna flickor och pojkar olika?
  • Vad blir resultatet av det?

1. Värdera observationen

Det är viktigt att påminna sig om att enstaka observationer inte ger en heltäckande bild av verkligheten. Syftet är att de ska vara en pusselbit i synliggörandet av de könsmönster som kan finnas. Det är därför bra att först ställa sig frågor kring värdet av observationen:

  • De mönster som synliggörs, förekommer de vid andra tillfällen?
  • Finns det snarlika mönster på annat håll i verksamheten?
  • Behöver vi göra ytterligare observationer för att nå större klarhet?

Det krävs ofta ett antal observationer innan mönster framträder klarare. Reflektioner kring materialet ger ofta upphov till nya observationer. Här därför tålamod och låt observerandet få ta tid! Påminn er om att ni blir skickligare i att se vad som händer i gruppen, ju fler gånger ni observerar den!

2. Finns det könsmönster?

 

A. Analys med stöd av frågor

Ett bra hjälpmedel i en analys kan vara stödfrågor. Du kan klicka på den rubrik du är intresserad av för att få förslag på frågeställningar.

 

B. Analys med stöd av genusteori

Ett sätt att göra analysen är att ta stöd i någon av de teorier och modeller som finns för hur genus skapas. Överensstämmer observationerna med genusteorins beskrivning, så har ni ett traditionellt könsmönster! Det låter krångligare än det är, se exempel hur man kan göra nedan. Tre olika genusteorier finns kort beskrivna under rubriken Genus och genusteori i vänstermenyn, två av dem används i nedanstående exempel.

 

Genuskontraktet

Teorin om genuskontraktet säger att det finns ett osynligt "kontrakt", eller regler, om kvinnligt och manligt i vårt samhälle. Dessa regler kännetecknas av tre principer:

  1. Män och kvinnor hålls isär
    Visar observationerna på skillnader mellan flickor och pojkar? Hur kan beskrivas?
  2. Det manliga värderas högre än det kvinnliga
    Visar observationerna att det som anses manligt har ett större värde, till exempel får pojkarna mer uppmärksamhet, mer tid, mer stöd, mer av materialet?
  3. Alla är med och återskapar genusordningen
    Visar observationerna på att barnen/ eleverna/vuxna att det är "naturligt"? Är det någon som opponerar sig mot den ordning som råder? Är det ett återkommande mönster?

Exempel:

I klassrummet:

Vid observationen i klassrummet, konstaterades att de flesta som fick hjälp av läraren var pojkar. De fångade lärarens uppmärksamhet genom att gå fram till läraren, ta tag i hennes arm eller ropa på henne. Resten av klassen, mest flickor, räckte upp handen och väntade tills läraren kom fram till dem.

En av flickorna satt och räckte upp handen under hela videoobservationen, ca 10 minuter, utan att få hjälp. Enl läraren så var det ett återkommande och vanligt mönster, hennes uppfattning var att pojkar har svårt att sitta still och vänta på sin tur.

Kampen om cyklarna.

På förskolans gård var det nästan alltid pojkarna som använde de bästa trehjulingarna - de röda med tjocka hjul. Pojkarna var först ut till förrådet och tog cyklarna. Ibland kom en flicka före och tog en av cyklarna, men hon blev oftast föremål för övertalning från någon av pojkarna.

Analys

I bägge dessa situationer fanns det skillnader mellan flickor och pojkar i - män och kvinnor hålls i sär. Pojkarna hade fördelar framför flickorna, de fick mer hjälp av läraren resp tillgång till de "bästa" cyklarna - det manliga värderades högre än det kvinnliga. Slutligen var detta ett återkommande mönster som både barn och vuxna hjälpte till att skapa, helt i enlighet med genuskontraktet. Observationerna gav vid alltså vid handen att det förekom traditionella könsmönster.

 

Härskartekniker

Makt, över- och underordning, utövas ofta i en barn- eller elevgrupp genom att använda olika härskartekniker. En del av dessa bidrar till att skapa genus, könsmönster. Att lära sig känna igen hur härskatekniker används i den egna barn/ elevgruppen, ger goda möjligheter att motverka dem och därmed ovälkomna könsmönster.

Analysfrågor:

  • Förekommer det härskartekniker mellan barnen/eleverna/de vuxna? Vilka då? Hur och när används dessa?
  • Bidrar de till att skapa skillnader mellan flickor och pojkar?
  • Vad får dessa skillnader för effekter på gruppen/ individerna/miljön/lärandet?
  • Är det något som ska motverkas och förändras?

Exempel:

Förlöjligande

I högstadieklassen förekom bland några av pojkarna högljutt, "skämtsamt" och nedvärderande bögsnack. De benämde varandra och andra i klassen med olika könsord.

De skaffade sig makt genom att förlöjliga och nedvärdera det kvinnliga och de individer i gruppen som var homosexuella.

Osynliggörande

En förskolepedagog talade "över huvudet" på en liten flicka när en liten pojke kom fram och ville ha den leksak som flickan hade. Han sa, "Får jag den, får jag den", ett antal gånger med flickan svarade inte. Pedgogen sade då till pojken; "Lisa vill inte att ge den till dig, du får gå och fråga någon annan".

När hon såg situationen på videofilmen blev det tydligt för henne hur hon hade osynliggjort flickan. Hennes reflektioner blev: "Varför hjälpte jag inte flickan att svara själv? Vad lärde sig barnen av detta? Att Lisa inte kan svara för sig själv?"

Påförande av skuld och skam

På rasten hade någon satt på vattenkranen i korridoren, med följd att det var en mindre översvämning på golvet, när läraren tillsammans med några av barnen kom in efter rasten. När läraren utropade "Vem har gjort det här?", svarade flickorna i gruppen unisont; "Det var Pelle". När läraren påpekade att Pelle inte var i skolan den dagen, sa flickorna, "men det hade kunnat vara Pelle!"

Pelles roll i gruppen var den bråkiga killen som srändigt ställde till problem. En traditionell pojkroll, ganska trång och säkerligen svår att att själv bryta för Pelle.

Objektifiering

En av personalen på förskolan hittade en 4-årig flicka snyftande i ett hörn. När hon frågade varför hon grät sa flickan att Lena - hennes favoritfröken - inte hade sagt att hon var fin och söt när hon kom i sin nya klänning på morgonen. Det fick personalen att reflektera över vad de gav barnen beröm för och hur de stärkte deras självkänsla. De bestämde vidare att de i fortsättningen inte skulle kommentera barnens klädsel utifrån om barnen blev söta eller tuffa, utan de skulle hitta andra sätt att beröma och uppmärksamma barnen.

Härskartekniker kan motarbetas med bekräftartekniker:

Läs om bekräftartekniker under rubriken - Trygghet är grunden för förändring

C. Analys av videoobservation

Videoobservationer kräver en hel del efterarbete, eftersom det finns oftast mycket information på filmen. Vuxna är oftast inte så vana att se sig sjävla på film och det är viktigt att visa respekt för det. Några råd:

  • Bestäm först frågeställning att analysera på filmen (se tips under analysfrågor ovan). Videofilmen tar med allt som händer, men det är omöjligt att studera allt samtidigt. Bättre är att bestämma en frågeställning i taget och istället se filmen flera gånger utifrån varje frågeställningar.
  • Vuxna ser gärna på sin egen person första gången de ser filmen. Det är mänskligt, men kan vara hindrande för den gemensamma analysen. Det kan avhjälpas genom att de som agerar på filmen ser på den enskilt först, innan arbetslaget gör det.
  • Se filmen första gången tillsammans under tystnad i arbetslaget. Undvik fniss och kommentarer om deltagarna.
  • Den observerade pedagogen får först ordet i det reflekterande samtalet. Därefter går gruppen laget runt och delger sina reflektioner. Ta gärna stöd av analysfrågor.
  • Se gärna filmen igen, snabbspola och titta på situationer som ni vill ha förtydligade.
  • Anteckna reflektionerna, sammafatta genusperspektivet och samtala om vad konsekvenserna blir av det ni såg på filmen (se nedan).
  • Gå vidare på samma sätt med fler frågeställningar.

D. Vad blir konsekvenserna?

När analysen är klar och den observerade situationen beskriven ur ett genusperspektiv är det dags att göra en avslutande reflektion för att hitta vägar att förändra.

Reflektera kring frågorna:

  • Vad blir konskvenserna av de situationer som observatioerna ger uttryck för?
  • Vad lär sig barnet/eleven om sig själv, om andra och om maktstrukturer i situationen?
  • Sätt dig in i barnets/elevens situation och beskriv vilka upplevelser och erfarenheter barnet/eleven tar med sig av situationen.
  • Förstärker observationerna eller motverkar de traditionella könsmönster?
  • Hur medverkar jag som pedagog till att skapa situationen?
  • Är det jämställt? Har flickor och pojkar lika vilkor?
  • Är det något vi ska arbeta vidare med och förändra?

Exempel:

Pojkar fick order, flickor frågor

På förskolan såg pedagogerna hur de vid upprepade tillfällen, gav många fler negativa tillsägelser till pojkarna än till flickorna. Det var mycket; "gör inte så", "sluta göra det", "glöm inte vantarna", "vänta så hjälper jag dig".

Det såg också att flickorna istället fick fler frågor, till exempel vid påklädningen; "tror du att du behöver ha vantar idag?", "vad ska du sätta på dig först" ", vill du ha hjälp?".

Konsekvensen blev att de tränade pojkarna i att ta order och flickorna i att ta eget ansvar. Flickor och pojkar behandlades alltså helt olika och det förstärkte traditionella könsmönster, istället för att motverka dem.

Pojkar skrev lite, flickor mycket

I årskurs 5 gjorde läraren en läsförståelseövning med eleverna. De fick svara skriftligt på ett antal frågor till en text. Därefter lades svaren i två högar, en för flickorna och en för pojkarna. När svaren jämfördes framkom ett tydligt mönster:

De flesta pojkar hade svarat på frågan som ställdes med en mening, kort och korrekt. Många av flickorna och några få av pojkarna, hade svarat på frågan och dessutom motiverat sitt svar. Ett fåtal flickor hade dessutom gjort en liten analys om följderna av svaret.

Pedagogerna kände igen mönstret; pojkarna gjorde det de blev tillsagda att göra, men inte så mycket mer. De reflekterade vidare över hur det kunde bli så och kom fram till att de förväntade sig faktiskt inte mer av pojkarna. Det avspeglade sig i krav som de ställde på pojkarna. Konsekvensen blev alltså att pojkarna presterade mindre än flickorna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 - TillbakaTillbaka  -    UppUpp  -