Hoppa till textinnehållet -  - 
Till startsidan - 
Startsida -  | Kontakt -  | Webböversikt -  | English -  | Sök  - 
Startsida -  / Lärande exempel - förskola

klädhylla för barnen

 

 

 

Ställ med stövlar

 -  

 

 

Fötter med skor

 

 

 

Pojke klär på sig

Hallen

Observation och analys:

Videoobservationer från flera förskolor visade pedgoger som behandlade flickor och pojkar olika. Pojkarna fick mer hjälp av pedagogerna, ofta utan att själva be om det. De fick också mycket tillsägelser, ”vänta ”, ”sätt på dig strumporna först”, ”spring inte” och så vidare. Flickorna klädde på sig mer sjävla, och fick oftare be pedagogen om hjälp innan de fick det. Resultatet blev att pojkarna kom oftast ut först.

När pedagogerna reflekterade över vad de såg blev de medvetna om att de agerade utifrån förväntningar att pojkar har svårt att vänta på sin tur och att de i sin iver att komma ut fort, klär på sig slarvigt. De ville därför ha mer kontroll på pojkarna, så att de fick på sig kläderna ordentligt och det inte blev något strul. Flickorna förväntades klara sig sjävla mer och att de inte har så bråttom ut. Förväntningarna gjorde att det blev stress och brådska i hallen.

Förändringar:

Förberedelse i samlingen

Påklädningen förbereds i samlingen. Pedagogerna talar om vad som ska ske när barnen går ut och vilka kläder som är bra att ha på sig, samt i vilken ordning det är bra att klä på sig de olika plaggen. De har också satt upp speglar i barnens nivå i hallen, så att barnen själva kan kontrollera hur mössan sitter och om halsduken kom rätt och inte behöva fråga.

Alla får be om hjälp

Nu får alla barn - flickor som pojkar – be om hjälp, när de vill ha det. Det räcker inte med att sträcka fram en fot eller att pusta över hur jobbigt det är.
Barngruppen i hallen är också delad, så att hälften av barnen går ut och klär på sig åt gången. Det har minskat stressen och tempot i hallen avsevärt.

Flick- och pojkgrupp

Barnen delas i en flick- och pojkgrupp. I flickgruppen får flickorna klä på sig själva, så mycket som möjligt och be om hjälp om de behöver. Pedagogerna samtalar med alla och tränar begrepp som innanför, under, bakom och så vidare, men "håller igen" lite och engagerar sig inte så mycket i de samtal som ofta blommar ut bland flickorna och kan göra påklädningen utdragen. De uppmanar istället flickorna att komma ut först, för att först få välja leksaker.

Pojkarna får också klä på sig själva så mycket som möjligt och de får be pedagogern om hjälp om de behöver. Men med pojkarna försöker pedagogen stimulera till samtal istället. Hon undviker negativ uppmärksamhet och att tala om för dem hur de ska göra. Istället ställer hon frågor och motfrågor, till exempel för att träna begrepp: "ska du ha halsduken innanför eller utanför kragen?" Hon ger också mycket beröm.

Mindre grupper

På småbarnsavdelningen tar pedagogerna nu ut bara 4-5 barn åt gången i hallen. Det ger barnen tid att träna på att sätta på sig sina kläder och pedagogerna hinner samtala med alla, träna ord och begrepp, samt bekräfta varje barn och ge dem positiv uppmärksamhet.

Mål:

  • att varje barn ska kunna klä på sig själv och känna självständighet

 - TillbakaTillbaka  -    UppUpp  -