Hoppa till textinnehållet -  - 
Till startsidan - 
Startsida -  | Kontakt -  | Webböversikt -  | English -  | Sök  - 
Startsida -  / Vad är jämställdhet

Två skuggor
Syns jag? -  

 

Regnbågsrandiga gummistövlar
Ett regnbågsbarn?

 

 

Inte bara kön har betydelse

Kön är den mest grundläggande kategorisering vi gör av andra människor. Det styr hur vi uppfattar och bemöter människor och också hur de uppfattar sig själva. Men det finns också andra faktorer som påverkar hur vi blir uppfattade och bemötta. Vi är inte "bara" flickor och pojkar, kvinnor och män utan verkligheten är mer komplex än så. Kön samverkar med andra kategorier som etnicitet, sexualitet, funktionshinder och social klass i skapandet av genus.

Intersektionalitet

Det begrepp som använts i den nyare genusforskningen för att beskriva hur kön samverkar med andra faktorer, är intersektionalitet. Ett krångligt ord, men det beskriver verkligheten på ett sätt som många kan känna igen oss i. Det utgår från att identitet och mänskligt liv är så komplicerat och föränderligt att det inte alltid räcker med att bara beskriva det i termer av kvinnligt eller manligt. Vi är alla bärare av olika representationer - till exempel vit, homo, muslim, svensk, rullstolsburen, kvinna - vilka påverkar hur vi förhåller oss till varandra och till oss själva.

En färgad flicka i Rinkeby med muslimska, invandrade föräldrar blir bemött och ser på sig själv annorlunda än en vit flicka med föräldrar med adelsnamn, boende på Östermalm. De har olika bilder och erfarenheter av att vara flicka i Sverige.

Förskolan och skolans uppdrag

Intersektionalitet är intressant för förskola och skola, eftersom det direkt kan kopplas till värdegrunden och likabehandlingslagen.

I både skollagen och läroplanerna ges uppdraget att respektera andra människors egenvärde och att motverka kränkande behandling, samt att motverka trakasserier och förtryck av individer eller grupper. I diskrimineringslagen finns ett förbud mot diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning, funktionshinder eller kön.

Uppdragen i skollag och läroplan har skärpts i och med tillkomsten av diskrimineringslagen, då den gör det möjligt att anmäla skolan eller förskolan för kränkande behandling utifrån ovanstående diskrimineringsgrunder.

En individs identitet kan sägas vara sammansatt av ovanstående kategorier. Det är inte säkert att alla flickor och pojkar har samma upplevelser av kränkningar bara för att de har samma kön. En upplevd kränkning kan mer handla om etnicitet eller sexualitet än om könstillhörighet.

Sexuell läggning -hetero är normen

Alla har vi en sexuell läggning. Vi blir kära, förälskade i eller sexuellt attraherade av personer av samma kön (homosexuell), av motsatt kön (heterosexuell) eller båda könen (bisexuell).

Normen är heterosexualitet, det vill säga vi utgår från att alla människor vi möter är heterosexuella tills vi blir emotsagda. Homosexualitet och bisexualitet blir då onormalt och avvikande. Det finns ett maktperspektiv i detta, eftersom att bli betraktad som normal eller avvikande bestämmer vilken status vi får i gruppen.

De flesta av oss menar att vi inte behandlar människor olika efter sexuell läggning, precis som vi säger att vi inte behandlar flickor eller pojkar olika. Men de flesta av oss upprätthåller omedvetet heteronormen i vårt vardagliga agerande. Därmed utpekar vi också homo- och bisexuella som avvikare.

Några exempel:

När gymnasieläraren hade genomgång av sambolagstiftingen för klassen, sa hon: "Sambolagen gäller för en ogift kvinna och man, som lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Och så gäller den också för två personer som har registerat partnerskap." Hur skulle hon ha sagt för att inte ha pekat ut homosexuella?

Vi pratar om flickor som är som pojkar - de är pojkflickor. Men pojkar som är som flickor, vad säger vi om dem? Är de flickpojkar? Finns det ordet?

Projektet Under ytan har tagit fram en rapport om heteronormen i skolan:
Rapport: "En utmaning för heteronormen" - Projekt Under ytan

Osynliggjord eller avvikare?

På samma sätt som med sexuell läggning, kan etniskt ursprung, trosuppfattning och handikapp göra att pedagoger i vardagen agerar så att det skapas normer och avvikelser. Vi kan till exempel uppmärksamma att barn har "konstiga namn", kommentera att de pratar bra svenska för att ha utländska föräldrar, ta exempel i undervisningen som inte inkluderar funktionshindrade etcetera. Det kan många gånger tyckas oförargligt, men barn och ungdomar kan vittna om den stigmatiserade känslan av att vara onormal eller att inte synas i skolarbetet.

"Under min tid på dagis och i skolan tyckte jag det var lika jobbigt varje gång vi skulle berätta vad vi hade fått i julklapp. Min muslimska familj firar inte jul och även om vi barn fick ett par presenter för att likna våra kompisar, så fick alla andra många fler ", berättar en muslimsk flicka.

"Under hel min skolgång kan jag inte minnas att det någon gång togs några exempel eller berättades något om homosexuella personer, det vill säga som jag. Ibland undrade jag om jag fanns?", säger en ung man.

Skapa inkluderande miljöer

Att se och förstå att hur genus skapas i samverkan med andra kategorier i barngruppen eller klassrummet, hjälper oss att motverka stereotypa roller och istället skapa en inkluderande och bekräftande miljö. Då ökar möjligheterna för barnen och eleverna att våga överskrida traditionella mönster, vilket är positivt för deras lärande.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 - TillbakaTillbaka  -    UppUpp  -